Äldre som blir alltmer stillasittande och ensamma är ett problem för folkhälsan. Det ska "Seniorkul – Idrott för äldre" ändra på. Häng med det glada gänget i Rättvik på en stavgångspromenad och hör mer om projektet som får positiva hurrarop från alla inblandade.
Även om det både blåste och regnade så var det idel glada miner bland det tiotalet deltagare som slöt upp vid Långbryggan i tisdags. Då samlades ledarna Håkan och Benny samt de drygt 20 deltagarna i Seniorkuls Rättviksgrupp. Den här gången stod stavgång tillsammans med PRO på schemat.
”Det är en ny aktivitet varje tillfälle, så gruppen har fått prova på både bågskytte, golf, gåfotboll och vandring. Nästa gång blir det bordtennis. Tanken är att man ska få prova på så mycket som möjligt och sen ha ett smörgåsbord av aktiviteter, där man kan välja vilken man vill fortsätta med. Gruppen har varit i gång sedan augusti och nu är det snart halvtid med fem av tio veckor”, säger Karin "Knalin" Boström, idrottskonsulent på RF-SISU Dalarna.
Projektet ”Seniorkul – Idrott för äldre” startade i början av 2023 och löper fram till 2025, med stöd av Arvsfonden. Idag finns aktivitetsgrupper i Rättvik, Borlänge, Smedjebacken och Hedemora. Vid projektslut om tre år är tanken att konceptet ska vara väletablerat i samtliga 15 dalakommuner.
”Det är så otroligt viktigt för folkhälsan att få äldre personer att röra på sig. Det är livsfarligt att bli stillasittande. Sen är syftet är både fysiskt och psykiskt. Det handlar inte bara om att komma i gång med fysisk aktivitet, utan lika mycket om att träffa nya kompisar och få ett socialt sammanhang. Så många äldre är ensamma idag och kommer inte ut.”
Mycket handlar om samverkan och att få med sig både kommuner, föreningar som kan hålla i de olika aktiviteterna och få med sig samarbetspartners som kan stötta på olika sätt – som med gemensamma t-shirts.
”Ibland får jag höra ’t-shirts, är det så viktigt?’ Men det är det verkligen! När man sätter på sig tröjan händer det någonting, då blir det ”vi”. Den samhörigheten ger ett enormt värde! Du skulle sett gruppen när de fick sina – de blev så glada! Sen är det helt fantastiskt att hälsa på grupperna, jag blir nästan tårögd för det är så kul att se. Och det kommer positiva hejarop från alla håll! Jag har jobbat 23 år som idrottskonsulent och har aldrig fått så mycket positiv feedback som i det här projektet. Det är ju så viktigt”, avslutar Karin.
