Leksands Sparbank växte fram ur ett konkret behov i bygden. Under 1800-talets senare del pågick arbetet med kyrkbygget i Siljansnäs, ett stort och kostsamt projekt som krävde både samordning och ekonomiskt ansvar. För att klara finansieringen behövdes en trygg plats där pengar kunde samlas, förvaltas och användas på ett ordnat sätt.

Det blev starten på sparbanksverksamheten i Leksand. Inte som ett affärsprojekt i modern mening, utan som ett gemensamt åtagande – där sparande och lån skulle komma bygden till nytta. Redan från början fanns en tydlig tanke: sparbanken skulle vara till för dem som levde och verkade här.

Den 16 augusti 1870 skickades så en ansökan till Kungl. Befallningshavande om att få bilda en sparbank i Leksand. Bakom ansökan stod välkända namn i bygden: riksdagsmannen Liss Olof Larsson, vice pastorn L.J. Leksell, kyrkovärden Anders Andersson i Hälla och Bröms Olof Larsson i Noret. Det var inga bankmän i modern bemärkelse – utan lokala företrädare med stark förankring i socknen och ett gemensamt ansvarstagande för bygden

Sparbanksidén i praktiken

Redan från början byggde sparbanken på en enkel idé: många små sparpengar, samlade lokalt, kunde göra stor nytta – om de förvaltades med försiktighet och eftertanke. Det överskott som skapades skulle stanna lokalt och användas där behoven fanns. Det fanns inga aktieägare som skulle ha utdelning. I stället var uppdraget att förvalta förtroendet från sparare och låntagare på ett långsiktigt sätt.

Det innebar också att beslut fattades nära verksamheten. Människor med god kännedom om bygden hade ansvar för bankens utveckling, och sparbanken formades i takt med platsen och samhället runt omkring. Det arbetssättet har följt med genom åren.

Axel Thorell och de tidiga åren

En person kom att få särskilt stor betydelse för sparbankens utveckling: Axel Thorell. Han valdes till räkenskapsförare 1887 och blev snart bankens självklara ledare – en roll han kom att ha i över 50 år.

Thorell var djupt engagerad i bygden och såg sparbanken som ett verktyg för stabilitet och utveckling snarare än snabb tillväxt. Under hans tid lades grunden för ett arbetssätt som präglades av försiktighet, ansvar och långsiktighet – värden som varit avgörande för att sparbanken kunnat stå stadigt även under perioder av ekonomisk oro.

Till en början bedrevs bankverksamheten i mycket enkla former. Banken flyttade med Thorell – först till ett rum i gamla tingshuset, senare till bostäder i Hagbacken. Det var viktigt att banken fanns där människor rörde sig. Söndagarna efter gudstjänsten var länge bankens mest välbesökta öppettid.

När banken så småningom behövde mer ändamålsenliga lokaler uppstod en lösning som än i dag präglar Leksands centrum. Axel Thorell erbjöd sparbanken att köpa hans fastighet – det så kallade Söderlundska huset. Köpet genomfördes 1936, och huset byggdes om till banklokal. Därmed fick sparbanken ett permanent hem, mitt i byn, där den fortfarande finns kvar i dag

En bank som växte – och fortsätter växa – tillsammans med bygden

I takt med att Leksand och omkringliggande orter utvecklades, växte också sparbanken. Nya verksamheter startades, fler hushåll fick möjlighet att spara och låna, och banken blev en naturlig del av vardagen för många.

Självklart har det funnits utmaningar och tuffare tider. Under både första och andra världskriget prövades sparbankens stabilitet. Genom försiktighet och gemensamt ansvar lyckades banken stå stadigt när omvärlden skakade. Leksandsborna fortsatte att ha förtroende för sin egen bank – och sparbanken kunde till och med bidra till samhällsinsatser när det behövdes som mest.

Det är också i dessa tider det blir både viktigt och tydligt att sparbanken är och alltid har varit något annat än en affärsbank. Den hade inga aktieägare att dela ut vinst till. Överskottet skulle i stället stärka banken och komma bygden till del.

Den här grundtanken lever kvar än i dag och är anledningen till att vi arbetar som vi gör – och till hur vi vill arbeta framåt. Sparbanksidén är densamma som när vi en gång bildades: att ta ansvar lokalt, arbeta långsiktigt och fatta beslut med både helhet och vardag i åtanke. Skillnaden är tiden vi verkar i.

Det är med den historien i ryggen som vi fortsätter vårt arbete – nära, eftertänksamt och tillsammans med dem som bor och verkar i bygden.