Sparbanksrörelsens historia
Sparbankstanken har sina rötter i radikala idéströmningar i slutet av 1700-talet. Upplysta tänkare och föregångsmän hävdade att politisk frigörelse också borde följas av ekonomisk. Att locka människor att regelbundet spara vad de kunde avvara, skulle förebygga fattigdom och lägga grunden till en ekonomisk frihet. Sparandet skulle ordnas av institutioner utan enskilt vinstintresse och under spararnas insyn.
Sparbanksidén föddes i Skottland av kyrkoherden Henry Duncan. Han såg hur befolkningen led i tider av missväxt och krig. Hans initiativ att starta en sockensparbank var ett sätt att hjälpa församlingen. Medborgarna skulle nu få en möjlighet att spara till sin egen framtid.
Vem som helst, när som helst, hur lite som helst
Idén var ny: Vem som helst, när som helst skulle få sätta in hur små belopp som helst och behålla äganderätten och den fria dispositionsrätten över insatta medel. Förhållandevis stora medel sattes in och framgången väckte både uppseende och spridning. Bland annat tack vare att Henry Duncan gav ut en broschyr (Essay on parish banks) om sockensparbanksidén som gjorde att ett stort antal sparbanker startades i Skottland och England och att en lag om Sparbanker kom till 1817.
I Sverige väcktes frågan 1818, om en sparinrättning i form av en rikssparbank, i Riksdagen av vice talmannen i borgarståndet Johan Westin. Utskottet som behandlade frågan gillade delar av förslaget och tillsatte en utredning där en kompetent person skulle utarbeta en redogörelse för engelska och skotska sparbanker. Det blev statssekreteraren i handels- och finansexpeditionen Carl David Skogman som fick uppdraget, tack vare tidigare studieresor, bland annat till England. Hans rapport blev ”Underrättelse om så kallade Besparings-Banker” och gavs ut i 1 000 exemplar 1819 och den gjorde sparbanksidén känd bland beslutsfattare ute i landet. Han utarbetade också ett förslag till regler för en sparbank.
Sparbanksidén mötte starkt gensvar i Sverige. Det var i allmänhet i samhället uppburna och socialt medvetna personer som tog initiativet. Bland grundarna av de tio första sparbankerna fanns till exempel landshövdingar, grosshandlare, militärer, apotekare och en och annan professor. Det var svåra tider i Sverige med ekonomisk kris och fattigdom efter att Finland förlorats till Ryssland 1809. Efter Napoleonkrigens slut 1815 hamnade Sverige i en depression.
Första sparbanken i Sverige 1820
Den första sparbanken i Sverige blev Göteborgs Sparbank och den startade sin verksamhet 28 oktober 1820 efter ett upprop av den tyske köpmannen Eduard Ludendorff. Han framhöll de sociala och humanitära motiven till verksamheten och att fattigvårdsproblemet kunde minskas i framtiden om de mindre bemedlade kunde få möjlighet att spara i en bankinrättning och få ränta.
Antalet sparbanker växte snabbt. Efterhand reglerades verksamheten i en särskild Sparbankslag. Anknytningen till den egna bygden och dess näringsliv var redan från början stark och naturlig. I nästan varje större samhälle fanns så småningom en sparbank representerad. Vid mitten av 1870-talet fanns 325 sparbanker, varav 90 i städerna. Expansionen fortsatte och som mest fanns 498 sparbanker år 1928. Med allt fler fusioner och koncentrationer minskade antalet, särskilt under 1960-talet. I början av 1990-talet fanns drygt 100 sparbanker.
En affärsbank, nio sparbanksaktiebolag och 62 ursprungliga sparbanker
I den allmänna bank- och finanskrisens tecken ändrades 1991 Sparbankslagen så att sparbankerna gavs möjlighet att ombildas till bankaktiebolag för att lättare kunna skaffa eget kapital. År 1992 bildade elva sparbanker börsnoterade Sparbanken Sverige AB, som 1997 gick samman med Föreningsbanken till FöreningsSparbanken. Idag är namnet Swedbank.
Runt om i Sverige finns idag nio Sparbanksaktiebolag och 62 ursprungliga sparbanker. En av dem är Leksands Sparbank.
Text: sparbanksakademin.se