Åsa Jobs tilldelas H.M. Konungens medalj
Åsa Jobs är nyligen hemkommen från Stockholm där hon tilldelats H.M. Konungens medalj ”för betydande insatser för svensk textil handtryckskonst”. Men när vi möter henne i butiken och verkstaden på Jobs Handtryck i Västanvik så har hon precis varit ute och sandat gårdsplanen.
Vilka kontraster – ena dagen är du i de fina salarna på slottet och nästa är det dags att kavla upp ärmarna igen.
- Ja, men precis så är det! Vi har jättemycket att göra och det är verkligen högt och lågt. Det var spännande att vara på slottet men det är ju inte vår vardag, den är ju här och här ska order packas och tyger tryckas och allt vad det är precis som vanligt, säger hon och skrattar.
Men hur var det på slottet då? Är det stelt på sådana ceremonier?
- Nej, det var inte det minsta stelt! Det var bara kul, svarar Åsa med eftertryck. Innan medaljutdelningen fick vi instruktioner så att vi visste exakt var vi skulle stå och hur vi skulle gå under ceremonin, vilket gjorde att jag kunde ha fullt fokus på att vara närvarande i stunden och bara njuta.
Kungen och Drottningen då? Hur var de?
- De var så avslappnade och trevliga. Vi hade ju lite mingel efter ceremonin och då erbjöd Drottningen mig att låna en sjal om jag ville, hon trodde att jag kanske frös lite i min klänning, som var kortärmad. Sedan pratade vi ganska länge om allt möjligt, om skidåkning och Åre och VM och så. Både Kungen och Drottningen tog sig också tid att hälsa ordentligt på våra medföljare. Alla medaljörer fick ju ha med sig en gäst till ceremonin.
Vem tog du med dig?
- Min man Jesper såklart! Den här medaljen har vi fått tillsammans, även om det står mitt namn på baksidan. Men i min värld är vi varsin sida av medaljen, han och jag. Och det var ju hans pappa som startade verksamheten för 75 år sedan.
Vad skulle Jespers pappa sagt om utmärkelsen tror du?
- Åh, han skulle ha varit så glad. Och han älskade medaljer! Vi har massor av gamla schabloner av medaljer här, som har tryckts på tyg under årens lopp, till olika mindre projekt eller för skojs skull. Men inte såhär seriösa medaljer såklart, säger Åsa och pekar på den som ligger i en ask på bordet.
Ska du inte ha den på dig?
- Nej… det får man inte. Det finns ju regler kring det där, och den får bara bäras med högtidsdräkt. Det följde med en instruktion som tur var, så att vi vanliga dödliga ska veta hur vi ska bete oss. Vi som inte är så vana vid att bära medaljer, skrattar hon.
Vad betyder utmärkelsen för dig?
- Men det är ju jätteroligt! Det är kul att bli uppmärksammade och med alla som hör av sig med gratulationer. Det är också roligt på ett djupare plan, att få ett erkännande på att vårt arbete är viktigt, och framförallt att det arv som vi förvaltar är viktigt. Medaljen är inte till mig, även om det står mitt namn på, den är till verksamheten och allt detta som har byggts upp under så många år. Jag och Jesper håller bara i stafettpinnen en liten tid.
Hur ska ni fira?
- Vi har till exempel firat med den här fina flaggan som våra medarbetare gjort medan jag var i Stockholm, säger hon och pekar på en vimpel i taket. Vi åkte ju tillbaka hit ganska direkt. Det kändes viktigt att dela detta med de som jobbar här och med familjen. Att slå klackarna i taket på Grand Hotell var inte riktigt relevant för oss, vi ville ta med medaljen hit till röran och det vardagliga arbetet här, säger hon och lägger till:
- Kungen sa också att ingen av oss medaljörer skulle tolka detta som ett tack för lång och trogen tjänst, utan att vi skulle fortsätta jobba på. Och det är precis så vi ser det också.
Vilka andra var det som fick medalj samtidigt som du?
- Åh, det var så många viktiga människor där, företagsledare, skådespelare… en blandning. Jag hann inte prata med alla tyvärr, men jag fick en stund med författaren Håkan Nesser som jag länge sett upp till och Gunilla Bergström som skrivit Alfons, de var jättetrevliga båda två. Och sedan var det extra kul att en vän till mig, Hanna Bruce som har Växbo Lin, fick utmärkelsen samtidigt. Vi har gjort en liknande resa och de arbetar ju ungefär som vi gör, producerar allting här i Sverige till exempel.
- För det finns ju massor av fantastisk svensk design, men att också tillverka för hand som vi gör här, säger Åsa och nickar ut över tryckeriverkstaden, det är någonting unikt. Och det är det som är kärnan, det viktigaste.
Avslutningsvis, ni är kunder i Leksands Sparbank. Hur kommer det sig?
- Ja, men på samma sätt som du beskriver varför du sökte jobb där: Leksands Sparbank engagerar sig i bygden utan eget vinstintresse. Det var därför vi bytte till dem för några år sedan. Leksands Sparbank är ganska långt ifrån en vanlig bank och det känner man nu som kund också, det känns jättebra.
Läs mer om Jobs Handtryck här.